Ett uppdrag med dialog i ett modererat samtal om folkbildningens framtid

Den 2 april var jag engagerad för att leda ett samtal i Henån, arrangerat av Studieförbundet Vuxenskolan. I panelen satt lokala politiker från olika partier. I publiken – föreningsaktiva, medborgare, och människor som bryr sig om sitt samhälle.

Temat var folkbildningens framtid. Det som stannade kvar hos mig handlade om något ännu större: hur vi skapar verklig dialog i en tid av tillspetsade motsättningar.

Att leda ett samtal som betyder något

Som moderator är min roll att hålla formen och samtidigt rummet. Att skapa struktur, trygghet och närvaro. Att hjälpa människor att prata med varandra, inte bara bredvid varandra.

Mötet och samtalet handlade om:

• Vad folkbildningen faktiskt betyder lokalt
• Hur demokratin påverkas av minskade resurser
• Vad lokala politiker kan göra – konkret

Jag ställde frågor. Lyssnade. Följde upp. Såg till att fler röster fick plats. Det blev inte en debatt utan mer av ett samtal. En dialog.

En deltagare sa: "Vi ser inte alltid folkbildningen, men vi märker när den försvinner."

Och just den meningen fångade något i hela rummet.

Därför bär jag med mig den här kvällen

Det blev inte bara ett samtal om politik. Det blev ett bevis på att samtal som leds med omsorg och tydlighet också kan föra människor närmare varandra.

‍