
Från prat till kultur – så skapar du psykologisk trygghet på jobbet
En arbetsplats där folk vet vad som händer, vågar säga vad de tycker och fattar varför vi gör det vi gör är inte bara trevligt. Det är effektivt.
Psykologisk trygghet och en kommunikativ kultur handlar inte om att alla ska vara extroverta eller prata hela tiden. Det handlar om att det finns en levande, trygg och tydlig kommunikation i det stora och det lilla.
Här är tre delar jag ofta ser att arbetsplatser behöver för att skapa en fungerande kommunikationskultur.
1. Det är okej att prata om varandra
Vi pratar om varandra hela tiden – det är så vi socialiseras, tolkar omvärlden och lär oss. Och det är inget problem i sig. Det blir ett problem först när vi inte vågar prata med varandra också, eller när tonen blir vass istället för nyfiken.
Vad ni kan göra:
Jobba med samtalsklimatet. Om det är okej att säga “Jag blev osäker på det där, hur tänkte du?”, så slipper ni gå runt och tolka och spekulera. Sätt tonen uppifrån – när chefer pratar öppet och reflekterande gör andra det också.
2. Gör kommunikationen tydlig – inte stel
“Vi har sagt det i infobrevet.” eller “Vi tog det på måndagsmötet.”
Många tror att bara man har kommunicerat så är det gjort. Men kommunikation är inte en checkruta, det är en process.
Vad ni kan göra:
Fråga er: Har vi gemensamma sätt att ge feedback? Att fatta beslut? Att följa upp? Och framför allt: Hur vet vi att det vi sagt verkligen har landat?
3. Koppla er kommunikation till vardagen
Ingen förändring händer för att det står på en affisch i fikarummet. Det händer i hur vi skriver mejl, vad vi säger på morgonmötet och vilka vi frågar om input.
Vad ni kan göra:
Börja smått. Lyssna mer aktivt. Be om förtydliganden. Dela med dig av vad du själv funderar på. Det är i vardagens små vanor som kulturen sitter och det är där ni kan bygga om du vill att något ska förändras.
Vill ni ta tag i kulturen – på riktigt?
Jag håller föreläsningar, workshops och program om kommunikation, kultur och samarbete. Inte för att lägga ännu en policy, utan för att lyfta det som redan finns, sätta ord på det som skaver och ge verktyg för att faktiskt komma vidare.